Efter skilsmässan flyttar Seb från Stockholm och bosätter sig i ett gammalt tullhus på södra Gotland, sjuttio meter från havet. Här tänker han bo resten av sitt liv och här hoppas han att än en gång hitta kärleken. I någon form.
Men det händer saker som han inte är beredd på och inte kan förklara. Det handlar inte enbart om kvinnan som någon gång på 1800-talet hängde sig i päronträdet ute i trädgården. Heller inte om det märkliga med tuppen, som en dag bara finns där och som Seb nu lärt sig tala med. Eller de mystiska ljusskenen som ibland ser ut som människokroppar och den vietnamesiska flickan utan tunga.
Är han på väg att bli galen?
Tanken har föresvävat honom och han klandrar inte dem som anser att han bör spärras in på mentalsjukhus. Men han vet ju att han är helt frisk, fast frisk med en förmåga att uppleva det oförklarliga.
Ofta förstår han inte själv vad det är som sker, men han väljer att försöka ”vänja sig vid tanken”.
Författare: Bernt Nilsson – enligt folkbokföringen och familjen.
Annars allmänt kallad Bison på Gotland, där han är född och dit han så småningom återkom efter en massa år i Stockholm. Tidigare journalist på båda kvällstidningarna, reporter på TV, korrespondent i London, krigsreporter i tre krig, manusförfattare, kåsör, krönikör…
Nu bosatt sjuttio meter från strandkanten vid hamnen i Burgsvik på södra Gotland. Och där bor även Seb, den här romanens huvudperson. En man som bestämt sig för att försöka vänja sig vid tanken, med allt vad det innebär.